Mina kära ponnyår, är snart slut?

Jaha.. det enda negativa med att ha fyllt 18 är att ponnyåren tar slut.
efter det här året får jag inte tävla ponny mer. Det känns så otroligt pissit, vill ju verkligen hålla på med Lara mycket mycket längre, Jag skulle kunna hoppa MSVA med henne om jag fick nästa år på mig. realy! Hon är en fantastisk häst, hon är så jävla klok också. Hon kan så mycket, och vill så mycket. Och viljan kanske är det viktigaste inom hästvärlden, speciellt hoppning då det sätts mycket krav på hästen. JUST det har Lara, och mycket av det med! Så hur ska jag göra med min pärla? min baby som jag fått till så jävla bra. När jag fick henne så fick man ju inte ens trava på henne, och om man kom ifrån gården med henne var ju frågan. otroligt tjurig var hon, ville inte samarbeta, ville inte hoppa, inte galoppera. ingenting! Och nu när jag "putsat" upp henne ett helt år med hårda pass, tex i 30graders kyla, varför skulle jag då vilja sälja henne när jag vet att hon kommer verkligen att klara mýcket mer? och för att jag tror ingen annan har orken eller tålamodet med henne. Nivet, Lara bockar och håller på att dumma sig hemma ibland. Men på tävling har hon aldrig slagit bakut eller någonting som har med dumheter att göra, fränt va? Jo vet ni varför då? Hon har skalle! Hon är klok, hon älskar lika mycket som jag att hoppa och tävla. Hon ställer alltid upp, Hur fel jag än lägger henne, hur högt jag lägger bommen, så gör hon allt för att ta sig över!

Jag skulle kunna skriva en bok om Lara, så sjukt duktig ponny med sån vilja!
I LOVE YOU BABY



Lara

Namn: Lara
Född: 1997 Tyskland
Ras: okänd

Vilken resa det har varit, Jag fick Lara i september förra året. Innan jag fick henne alltså, vilket tjat min familj fick leva med dag till natt i en vecka. Jag har haft många ponnysar, och slutade sedan för någon dum anledning. så dom trodde vell att jag skulle sluta efter någon vecka bara. Men Larisen, hon var så söt när hon stog där i hagen alldeles lurvig med sin söta rosa mule.

det blev bestämt..
Hon var från och med då min egna ponny. Lycklig vart jag, och är. Jag red varje dag, skippade inte en enda dag. Jag minns när jag red i 28- ute, red i 45 minuter, jag slet verkligen som ett djur. Djupsnö, snöstorm. sket jag fullständigt i! Jag var i stallet flera timmar in på kvällen, kunde bara stå och kolla på henne när hon åt mat. Njuter av varje sekund med henne! Här är ett par bilder från andra veckan i september:




som ni kanske ser..
helt omusklad och smal. Inte alls en trevlig syn, nej. Men hennes ögon och karisma gjorde jobbet endå på den tiden, hon var endå det finaste för mig. Det gick kanske 2 månader innan jag bestämde mig för att hoppträna för första gången. Vi åkte till klubben, sundsvallsridklubb. Förvånad vart jag, när det gick så bra. Hoppade upp till 90cm på oxer och räcken. Jag var supernöjd med henne, mycket beröm till henne. Chockad vart likaså mamma, som inte heller trodde att hon skulle klara det. Men så släppte nerverna och vi skapade ett slags förtroende och tillit till varandra.

första tävlingen..
Gud vilka nerver, hade inte tävlat själv på 2 år, sedan med Lara gjorde saken ännu nervösare. Vaknade av mig själv fem på morgonen, nervös och rökte upp kanske ett paket på 2 timmar. Fick gå banan 3 gånger för jag var så nervös. När jag red fram inbillade jag mig att det gick dåligt osv. Sedan var det min & Laras tur, nerverna är fan obeskrivliga. vet ni vad, Hon och jag nollade. Den odugliga ponnyn Lara visade framfötterna, alla hade ju dömt ut henne. Inte jag, den vrånga ponnyn och jag lyckades. Jag tror ingen gett Lara en chans, ingen har gett henne kärlek, omsorg, ordentligt med mat osv.. Det gjorde jag!


Nu var det igång..
Vi nollade tävling på tävling, första tävlingen i avdelning A fick vi rosett, vi var placerade i alla tävlingar vi ställde upp i, Hon var otrolig! Folk kom fram och gav mig beröm för vad jag gjort med henne, hon var lyckligare. det syntes, såfort jag ropade på henne i hagen kom hon springandes, Hon går dit jag går. stannar där jag stannar, allt. Mamma och pappa säger att det är nästan konstigt hur en häst och människa kan ha sådan kontakt med varandra, vi är verkligen bästa vänner!

stanna, gå framåt..
Frihetsdressyr! Nått som jag tränar ofta med Lara, nått jag provade första gången och gick galant. Hästar är flockdjur, som vill ha en ledare. Men lara och jag vi är bara bästa vänner, beviset:


Högre höjder..
Ld & Lc, nu var det dags för något högre. Lb, fick samma nerver som första LD:n, första lbn så rev vi två hinder, krångel. Men andra så dubbelnollade vi, tredje nollade vi också :) Kanoners! och nu ska vi snart upp på LA, kan ni tänka er? vilken häst hon blivit? folk säger att hon ser ut som en storhäst och har en skitsnygg rumpa och hals. Jag är så stolt över oss båda, Idag ser hon ut såhär, snacka om före och efterbilder? Min fina Lara, nu betyder ordet fin hela Lara iallfall. Jag älskar henne, kommer aldrig släppa henne!





Hästen som..
inte ville gå över en bom, hoppar glatt 1.40 cm på egen hand:


Jag vet inte vad jag ska göra när jag blivit för gammal för att tävla Lara, vet inte alls om jag kommer kunna släppa taget om henne. Hoppas ni är nöjd med vad jag skrivit och bilder/filmer. Mer filmer på henne finner ni i Kategorin "filmer" och bilder vid "fotografier" eller "lara 2010" :)

RSS 2.0