Lara
Namn: Lara
Född: 1997 Tyskland
Ras: okänd
Vilken resa det har varit, Jag fick Lara i september förra året. Innan jag fick henne alltså, vilket tjat min familj fick leva med dag till natt i en vecka. Jag har haft många ponnysar, och slutade sedan för någon dum anledning. så dom trodde vell att jag skulle sluta efter någon vecka bara. Men Larisen, hon var så söt när hon stog där i hagen alldeles lurvig med sin söta rosa mule.
det blev bestämt..
Hon var från och med då min egna ponny. Lycklig vart jag, och är. Jag red varje dag, skippade inte en enda dag. Jag minns när jag red i 28- ute, red i 45 minuter, jag slet verkligen som ett djur. Djupsnö, snöstorm. sket jag fullständigt i! Jag var i stallet flera timmar in på kvällen, kunde bara stå och kolla på henne när hon åt mat. Njuter av varje sekund med henne! Här är ett par bilder från andra veckan i september:
som ni kanske ser..
helt omusklad och smal. Inte alls en trevlig syn, nej. Men hennes ögon och karisma gjorde jobbet endå på den tiden, hon var endå det finaste för mig. Det gick kanske 2 månader innan jag bestämde mig för att hoppträna för första gången. Vi åkte till klubben, sundsvallsridklubb. Förvånad vart jag, när det gick så bra. Hoppade upp till 90cm på oxer och räcken. Jag var supernöjd med henne, mycket beröm till henne. Chockad vart likaså mamma, som inte heller trodde att hon skulle klara det. Men så släppte nerverna och vi skapade ett slags förtroende och tillit till varandra.
första tävlingen..
Gud vilka nerver, hade inte tävlat själv på 2 år, sedan med Lara gjorde saken ännu nervösare. Vaknade av mig själv fem på morgonen, nervös och rökte upp kanske ett paket på 2 timmar. Fick gå banan 3 gånger för jag var så nervös. När jag red fram inbillade jag mig att det gick dåligt osv. Sedan var det min & Laras tur, nerverna är fan obeskrivliga. vet ni vad, Hon och jag nollade. Den odugliga ponnyn Lara visade framfötterna, alla hade ju dömt ut henne. Inte jag, den vrånga ponnyn och jag lyckades. Jag tror ingen gett Lara en chans, ingen har gett henne kärlek, omsorg, ordentligt med mat osv.. Det gjorde jag!
Nu var det igång..
Vi nollade tävling på tävling, första tävlingen i avdelning A fick vi rosett, vi var placerade i alla tävlingar vi ställde upp i, Hon var otrolig! Folk kom fram och gav mig beröm för vad jag gjort med henne, hon var lyckligare. det syntes, såfort jag ropade på henne i hagen kom hon springandes, Hon går dit jag går. stannar där jag stannar, allt. Mamma och pappa säger att det är nästan konstigt hur en häst och människa kan ha sådan kontakt med varandra, vi är verkligen bästa vänner!
stanna, gå framåt..
Frihetsdressyr! Nått som jag tränar ofta med Lara, nått jag provade första gången och gick galant. Hästar är flockdjur, som vill ha en ledare. Men lara och jag vi är bara bästa vänner, beviset:
Högre höjder..
Ld & Lc, nu var det dags för något högre. Lb, fick samma nerver som första LD:n, första lbn så rev vi två hinder, krångel. Men andra så dubbelnollade vi, tredje nollade vi också :) Kanoners! och nu ska vi snart upp på LA, kan ni tänka er? vilken häst hon blivit? folk säger att hon ser ut som en storhäst och har en skitsnygg rumpa och hals. Jag är så stolt över oss båda, Idag ser hon ut såhär, snacka om före och efterbilder? Min fina Lara, nu betyder ordet fin hela Lara iallfall. Jag älskar henne, kommer aldrig släppa henne!
Hästen som..
inte ville gå över en bom, hoppar glatt 1.40 cm på egen hand:
Jag vet inte vad jag ska göra när jag blivit för gammal för att tävla Lara, vet inte alls om jag kommer kunna släppa taget om henne. Hoppas ni är nöjd med vad jag skrivit och bilder/filmer. Mer filmer på henne finner ni i Kategorin "filmer" och bilder vid "fotografier" eller "lara 2010" :)
Född: 1997 Tyskland
Ras: okänd
Vilken resa det har varit, Jag fick Lara i september förra året. Innan jag fick henne alltså, vilket tjat min familj fick leva med dag till natt i en vecka. Jag har haft många ponnysar, och slutade sedan för någon dum anledning. så dom trodde vell att jag skulle sluta efter någon vecka bara. Men Larisen, hon var så söt när hon stog där i hagen alldeles lurvig med sin söta rosa mule.
det blev bestämt..
Hon var från och med då min egna ponny. Lycklig vart jag, och är. Jag red varje dag, skippade inte en enda dag. Jag minns när jag red i 28- ute, red i 45 minuter, jag slet verkligen som ett djur. Djupsnö, snöstorm. sket jag fullständigt i! Jag var i stallet flera timmar in på kvällen, kunde bara stå och kolla på henne när hon åt mat. Njuter av varje sekund med henne! Här är ett par bilder från andra veckan i september:
som ni kanske ser..
helt omusklad och smal. Inte alls en trevlig syn, nej. Men hennes ögon och karisma gjorde jobbet endå på den tiden, hon var endå det finaste för mig. Det gick kanske 2 månader innan jag bestämde mig för att hoppträna för första gången. Vi åkte till klubben, sundsvallsridklubb. Förvånad vart jag, när det gick så bra. Hoppade upp till 90cm på oxer och räcken. Jag var supernöjd med henne, mycket beröm till henne. Chockad vart likaså mamma, som inte heller trodde att hon skulle klara det. Men så släppte nerverna och vi skapade ett slags förtroende och tillit till varandra.
första tävlingen..
Gud vilka nerver, hade inte tävlat själv på 2 år, sedan med Lara gjorde saken ännu nervösare. Vaknade av mig själv fem på morgonen, nervös och rökte upp kanske ett paket på 2 timmar. Fick gå banan 3 gånger för jag var så nervös. När jag red fram inbillade jag mig att det gick dåligt osv. Sedan var det min & Laras tur, nerverna är fan obeskrivliga. vet ni vad, Hon och jag nollade. Den odugliga ponnyn Lara visade framfötterna, alla hade ju dömt ut henne. Inte jag, den vrånga ponnyn och jag lyckades. Jag tror ingen gett Lara en chans, ingen har gett henne kärlek, omsorg, ordentligt med mat osv.. Det gjorde jag!
Nu var det igång..
Vi nollade tävling på tävling, första tävlingen i avdelning A fick vi rosett, vi var placerade i alla tävlingar vi ställde upp i, Hon var otrolig! Folk kom fram och gav mig beröm för vad jag gjort med henne, hon var lyckligare. det syntes, såfort jag ropade på henne i hagen kom hon springandes, Hon går dit jag går. stannar där jag stannar, allt. Mamma och pappa säger att det är nästan konstigt hur en häst och människa kan ha sådan kontakt med varandra, vi är verkligen bästa vänner!
stanna, gå framåt..
Frihetsdressyr! Nått som jag tränar ofta med Lara, nått jag provade första gången och gick galant. Hästar är flockdjur, som vill ha en ledare. Men lara och jag vi är bara bästa vänner, beviset:
Högre höjder..
Ld & Lc, nu var det dags för något högre. Lb, fick samma nerver som första LD:n, första lbn så rev vi två hinder, krångel. Men andra så dubbelnollade vi, tredje nollade vi också :) Kanoners! och nu ska vi snart upp på LA, kan ni tänka er? vilken häst hon blivit? folk säger att hon ser ut som en storhäst och har en skitsnygg rumpa och hals. Jag är så stolt över oss båda, Idag ser hon ut såhär, snacka om före och efterbilder? Min fina Lara, nu betyder ordet fin hela Lara iallfall. Jag älskar henne, kommer aldrig släppa henne!
Hästen som..
inte ville gå över en bom, hoppar glatt 1.40 cm på egen hand:
Jag vet inte vad jag ska göra när jag blivit för gammal för att tävla Lara, vet inte alls om jag kommer kunna släppa taget om henne. Hoppas ni är nöjd med vad jag skrivit och bilder/filmer. Mer filmer på henne finner ni i Kategorin "filmer" och bilder vid "fotografier" eller "lara 2010" :)
Kommentarer
Postat av: Josefine Freéd
Superbra jobbat!! Syns att du gett henne ett prima liv! :D
Postat av: Olivia Bryndahl
Hej! Hittade hit med hjälp av en tjej som har en blogg om hennes varmblod och bor i Sundsvall. Josefine heter hon. Jag frågade om hon kanske kände igen min ponny Chiquita som stod på ridklubben i Sundsvall ett tag och tävlades av två systrar. Hon gav mig ditt namn (kände igen det när jag läste det) och hon berättade också att du tävlar med din d-ponny bland storhästarna. Sjukt inspirerande för mig som även jag inte kan släppa min ponny.
Ville bara säga det, det är bra gjort, go go go! :)
Trackback